I morgon börjar jag jobba igen efter 15 dagars ledighet och det känns inte bra för en gång skull. Förutom att jag vänt litegrann på dygnet så är jag inte riktigt kurrant. Det är helt enkelt bara att bita ihop. 

För övrigt har vi pyntat bort julen idag så nu börjar vardagen på riktigt och jag gillar det. Jag gillar även snön som kommit och kylan även om det kanske inte behövde ta i så väldigt häftigt. 

Nu kör vi mot ett fantastiskt 2016 med nyårslöften och annat som hör till ett nytt år. 

Åker ni med ? :) 

Nyår firades hos Anita med familj. Visserligen gick vi hem före 00.00 -slaget eftersom gubben skulle upp och jobba. 

En kamp om både det ena och det andra tar ett ordentligt tag i mig nu. Sorgen efter mamma, vikten, jobbet, ett antal prover som inte ser bra ut mm mm. 

Mars:

Med hjälp av Viktväktarna online så började jag närma mig min målvikt. Jag har även börjat söka annat jobb så spänningen är stor. Saknaden efter mamma är ändå det som genomsyrar hela mitt liv. Mars månad är den värsta jag upplevt. 

April: 

I april känner jag att familjen är ett oerhört stort stöd, som peppar, tröstar och ger så mycket glädje och jag ser ett ljus i mörkret. 

Maj: 

En månad i ett berg-och dalbanetåg. Ned för räkning och bara orka leva för dagen för att i nästa stund känna att det blir nog bra. Saknaden efter mamma är inte lika akut längre och jobbet..... Ja jag fick ett nytt jobb. 

Emma och Marcus fick hem lilla, underbara Elsa. Maj var en månad då jag, med hjälp av familj och vänner, slog näven i bordet och bestämde mig för att se positivt på livet igen.

Juni:

Det fortsätter att gå framåt. Proverna är bra och jobbet jag fått, specialpedagog på Vålbergsskolan, verkar bli ett jobb som passar mig. Å andra sidan var det urnsättning efter mamma vilket i och för sig är skönt men en del av värmskogsfamiljen har visat sin rätta sida, fy fan kan man bara säga. Vår prins, Downie, blev påkörd så minst ett liv är nu förbrukat. Ett liv i bur påbörjades nu. I övrigt mår väl familjen lite upp och ner. Gubben fyllde 50 men ville inte ha kalas så det var lugnt. 

Juli:

Livet i buren för Downie fortsätter och Elsa blev attackerad av en kamphund. Som tur var gick det bra. Vi tog en tvådagarstur till Kolmården vilket var helt underbart. Min födelsedagspresent till gubben. Jag jagar stolpar, virkar, bantar och pluggar inför nya jobbstarten. Jag lyssnade även igenom alla 47 isfolketsböckerna o andra böcker. 

Augusti:

Då började jag mitt nya jobb då vilket känns helt rätt. Jag smygstartade med en vecka sen åkte vi på en underbar veckas semester till samma ställe som i fjol, cala Mayor Mallorca. Sen drog det igång på riktigt. Mitt mopedåkande till jobbet började.  Smidigt. Livet i bur tog nu slut för Downie efter nästan tre månader. Nu är han en fri katt. 

September:

Wow vilken rivstart. Kvällsapt, bokcirkel, föräldramöten, veterinärbesök, kalas, massage, kurs i Göteborg mm. Puh men vad jag trivs och detta är en månad när jag känner att jag mår riktigt bra och känner att jag ser fram mot en bra höst. Jag funderar på ord och vad som är arv och miljö. Jag fyllde 50 och hade öppet hus som var fantastiskt trevligt och många underbara presenter. 

Oktober: 

Redan i oktober börjar jag planera för en ny underbar jul med nya, stora och små medlemmar. I övrigt stannar jag återigen upp och är oerhört tacksam för de jag har runt mig, min älskade familj. I övrigt gick oktober i ett swish. 

November: 

Från november månad har jag inte en enda anteckning. Det gick nog ännu mera i ett swish.

December:

Så kom då den annorlunda julen och den blev fantastisk. Vi firade hos oss med hela vår familj med både stora och små barn, Anita med familj, tomte och masssssor med julklappar. Mamma och mormor var med i ett tänt ljus. Nyår firade vi på MS Galxy, min 50- present från gubben, på kryssning till Åby och oj vad kul vi hade. Rekommendera varmt. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att 2015 har varit ett varierande år. En fruktansvärd jobbig vår på många plan och en fantastiskt bra och spännande höst. Livet går vidare och vikten upp vilket gör nya nyårslöften som jag känner mig bekväm i. Min familj har varit ett oerhört stöd och till stor glädje. 

Jag har säkert glömt något och valt att inte ta med annat och nu ser vi fram mot 2016.