Ett livskapitel avslutat

Ja så kom vi till den dagen jag fasat för. Mamma hamnade på sjukhus igen med blodförgiftning, urinvägsinflamation och lite annat skit. Hon samlade på sig vätska och fick jobbigt med andningen. Till slut blev det för mycket och hon gav upp. Vi hann iallafall gratta henne på hennes 91års-dag. Nu känns livet tungt och meningslöst och på fredag är det begravning 😣. 

Även vägen mot mina mål går trögt. Jag är nere på 63 nu (tror jag, väger mig i morgon) och har 3 kg kvar och det går låååååångsamt. Jag har förbokat mig på nya träningscentret men de öppnar ju om ett år. 

Ja jag får kämpa på med både det ena o det andra. 

Hej! Jag ser att du också drabbats av det värsta. Min mor dog den 3:e januari 20.22 efter 4 års kamp. Inga tröster i världen hjälper. Efter 5 månader börjar jag kunna prata om det men det sitter hårt åt. Det är livets gång. Jag har personligen engagerat mig som polisvolontär. Som du säger ett livskapitel avslutat. Tiden läker såren säger alla. Ja, men det går långsamt. Vi får kämpa på. Du får ha det så bra du kan! MVH Stefan Gustafsson